Ernqvist

För en vecka sedan fick jag se Jämtlands sköna natur igen. Jag lämnade mycket motvilligt Uppsala för att åka upp och tillbringa sommaren i Östersund. När jag åkte kände jag att det inte var OK att åka därifrån! Vad skulle jag upp och göra? Den känslan förstärktes nog av att jag har fått ännu en fantastisk vän och kollega där nere som får mig att vilja stanna kvar. Vänner kan man tydligen aldrig få för många av. Och när vi båda fann oss en Harbopojke kunde det inte bli mycket bättre tyckte vi! Ännu en gång frågade jag mig vad jag skulle upp och göra. Det frågade sig alla andra med.

Det dröjde ungefär ett dygn innan det första svaret på varför jag är här dök upp. De hörde av sig och önskade mig välkommen hem, mina vänner här uppe. Alla på en gång. Nästa dag var jag i Lit, busade med vovvarna, njöt av grönskan, bad i älven och bjällrorna från fåren på ängen. Ju längre veckan led desto mer fylldes den av vänner och skratt. De påminner mig alla om hur roligt det kan vara här. Igår var tjejerna här och vi grillade och myste. Det är sommar och det är här jag är nu! Sommaren är bäst i Jämtland.

Samtidigt funderar jag på vad som händer när sommaren är slut? Då allt tar slut och blir som vanligt igen...
Pratade med min vän i Japan idag och vi satt på varsin sida av klotet och funderade över vad som är meningen med livet. Vi kom fram till att meningen är att må bra, med sig själv och med andra. Och sen om det är här eller på andra sidan jorden är nog upp till var och en. Fast det spelar ingen roll var jag befinner mig. Jag återvänder alltid. xxxx