Sommarrus
Det är sommarkväll och helt plötsligt lever världen. Det är nu och ingen annan gång som man kan gå hem i en ljummen, ljus natt och känna sig berusad utan att faktiskt vara just berusad. Koftan känns nästan för varm men man vet att tar man av den växer knottrorna på armarna. Dofterna som blandas i näsan, blomster, grönska, allergi, en sopkorg på en lyktstolpe. Kalla det vad ni vill, lycka, rus, hoppfullhet. Allt är enkelt. Även det svåra är enkelt. Bara vetskapen om promenaden hem efter ett glas syrensaft och drömska planer om livet med en vän, känns bara så bra. Ensamheten känns inte längre som ett problem i sommarens värld utan mer som en bonus. För vi är egentligen aldrig ensamma. Och trots att man är trött vill man inte lägga sig för det är fortfarande ljust. Natten blir en oändlig förlängning av dagen. Fjärilarna som leker förstrött i gräset har ingen koll på tiden. Fjärilarna i kroppen tröttnar heller inte. Tänk om livet vore som sommaren, lättsamt, varmt och ljust. Livet kanske är som sommaren. Ibland kommer det regn, åska och kalla vindar. Men man vet alltid att någonstans bakom molnen skymtar solen igen.
