Ernqvist

Känns som om jag fastnat i någon seg smet den här veckan. Eller som att jag går omkring med tuggummi under skorna ungefär...kroppen har inte riktigt hängt med i hjärnans tempo dom senaste dagarna. Det här låter kanske konstigt, vanligtvis klagar jag på att dagarna går alldeles för fort, men nu klagar jag på att dagarna går alldeles för långsamt! Bra på ett sätt: Har fått en himla massa saker gjort den här veckan, som att dammsuga, torka golven, damma hela lägenheten, rensat avloppet, diskat, lagat ordentlig mat varje dag...Dåligt på ett annat sätt: Det känns som en hel evighet tills jag får träffa H igen! Hela veckan ut kommer han i stort sett sitta instängd på sitt jobb, nergrävd i femtusen ton jobb! Så den här veckan kan jag inte räkna med att träffa honom. Kanske i helgen, möjligen med min lilla superduper-tur. Sen blir det tydligen lugnare efter nästa tisdag, men NÄSTA TISDAG!! En hel vecka dit!! Seeeegt! Också har det här friska, blåsiga höst-rusk vädret kommit. Regn och sol omvartannat, blåser gör det också. Jag blir inte klok på att allt och alla ska vara så hit-å-dit hela tiden! Varför kan man inte bestämma sig för en sak och sen vara och göra därefter? Äh nu bara svamlar jag här...men jag förstår vad jag menar=) Och det är huvudsaken det! Nu är det dags för hemfärd, sova lite, och sen en ny härligt seg dag, som en kola ungefär;-) Blir nog bra den med.  Puss å kram å hej å svejs!