Ernqvist

Jag har nog lärt mig att gå hem
På alla sätt, från alla ställen
ensam bortåt vägen
Jag har en trogen gammal vän
som väntar mig om kvällen
som ställer upp i alla lägen

Som en apa på min rygg
som ett spöke i min hjärna
som jag aldrig riktigt kommer undan


Du har så underbara ord
Du kan le så att jag smälter
Du kan ge så jag tar åt mig
Jag skulle gärna ha ditt mod
Jag skulle gärna ha din kärlek
men jag vänder här, förlåt mig

Och om du saknar mig ibland
kan du släcka alla lampor
för jag finns nånstans i mörkret

Men nu ringer telefonen
Det är dags för mig att gå
Det är nån som vill att jag ska komma hem
Det är min gamla vän, demonen
i sin tysta, mörka vrå
Hej då! Vi kanske ses nån gång igen


Du kan väl ringa mig ibland
Jag pratar gärna sönder
alla torra, gråa nätter
Jag är så rädd att komma fram
nån annanstans, jag samlar
på tur och retur-biljetter

Jag vill ha fria vägar ut
Jag vill ha kakan som jag äter
kvar på bordet hela långa livet

Jag vet att jag har fel
Jag vet att du har sett hur jag
går ensam genom livet

Jag vet det är ett spel
Jag vet att du har kämpat för nåt
som jag tagit för givet

Men nu ringer telefonen...

Om du saknar mig ibland
kan du stirra upp mot stjärnorna
så har vi nåt gemensamt...

LW