Ernqvist

När jag åkte till Lit igår, skymtade månen fram bakom molnen! Den var gigantisk och alldeles orange, som en apelsin! Det fick mig att tänka på när jag gick i mellanstadiet och vi skulle spela en pjäs på julfesten. Vi var små trollungar som olovandes hade gått hemifrån. När de sedan inser att det är vilse blir dom ledsna, men plötsligt utbrister ett av trollen, och pekar upp mot trädtopparna, "Titta, en saffransbulle!"  Dom bestämmer sig för att försöka få ner den stora, gula bullen. Med ett rep lindat runt den drar de och drar, ända tills bullen ramlar ner! I samma sekund dyker trollmor upp. Hon blir förskräckt när hon får se vad de gjort! Sen får dom en utskällning efter noter! Det är ingen saffransbulle de dragit ner från himlen, utan självaste månen! Åh vad trollungarna skäms! Som straff får de knyta en knut på sina svansar, så de ska påminnas om vad de ställt till med. Sedan hjälps allesammans åt att rulla månen bort till skogsbrynet...därifrån hittar den nog vägen själv sedan, tror Trollmor...
Haha,  härliga minnen=) Om jag inte minns fel var det i denna pjäs jag fick mitt stora genombrott  som skådespelerska=P Tror vi sammanlagt körde den tre år på raken. Stackars föräldrar och lärare som fick se den år efter år...