myggbett
Idag har jag varit barnvakt åt minstingen. Jag har minst sagt fått en försmak på hur det är att ha egna ungar att hålla rätt på! Nu är ju inte Mister ett barn utan en hund, men dom funkar lite på samma sätt har jag kommit på. Man måste aktivera dom båda för att dom inte ska bli uttråkade och gnälliga. Så jag och Mister gick ner till älven där vi badade, hämtade pinnar i vattnet, åt upp pinnarna och satt på piren och tittade på båtarna som åkte förbi. Däremellan måste jag ha stenkoll på han, kan inte slappna av i många sekunder och tro att han snällt ska ligga kvar på samma plats och tugga på sin pinne. Nu har han visserligen blivit en mycket duktig hund som börjat lyssna på vad man säger, men det betyder inte att han ligger kvar om det är nåt annat som är mer spännande som lockar. Vår mysiga utflykt slutade med "springa till skogen utan min tillåtelse" och efter det en rejäl utskällning från min sida. Sen gick vi hem, för de jädrans myggen började komma. Men jag tror tamejtusan att dom bara finns i Lit! I Uppsala såg jag en mygga. EN! På Frösön och i Östersund har jag inte sett en ända. I Lit är dom tusentals, ja kanske miljontals efter dessa varma dagar! Dom har minst sagt invaderat detta lilla samhälle och man måste ha skyddsdräkt på sig om man ska våga sig utanför dörren när dom är framme! En plåga är vad dom är! Nu ska jag sova. Och försöka ignorera mina hundra kliande myggbett, åååhhh.
-"miss u sotnos"
- miss u too!
