Ernqvist

Nej jag tycker inte att det är roligt att sommaren dragit och allt det fina gröna börjar bli brunt och gult och fult. Jag skulle vilja leva i en ständig sommar! Är det möjligt? Varje år är det likadant. Det är som att skiljas från en vän och veta att man inte får se den på ett helt år. Och varje år får jag denna ångest. Ifjol slapp jag den känslan, eller drog i alla fall ut på den så länge att det var skönt när det i november började bli lite svalare i Kina. Men nu när jag är fast i Östersund för tillfället, stället jag inte har så mycket till övers för vid denna tidpunkt varje år, då önskar jag att hösten kunde vänta litegrann med sin ankomst för att göra min tillvaro här lite roligare. Det är en svår tid som väntar nu. Tiden mellan sommarens glada dagar och när hösten börjar gå mot vinter och det börjar bli tillåtet att längta till jul. Tiden däremellan är bara en enda lång transportsträcka. Solen på min himmel under mina sommarseparationsångestdagar är Hero. I morgon ska vi ut och åka hoj på en av sommarens kanske sista fina dagar. Wan an, nu ska jag sova. xx