Ernqvist

Det är konstigt vad lätt man glömmer bekymren när man sitter ute i solen med näsan i vädret. Kroppen suger åt sig varje stråle och fyller den med energi. Jag min lilla människa skulle behöva bo i ett soligt land året om just därför. För jag tycker inte riktigt om de där molnen som rätt som det är fyller min himmel, och inte mörkret som hänger sig fast under alldeles för långa perioder. Jag är som ett litet frö, som behöver massor med värme och ljus för att överleva. Gödning och kärlek. Och någon som vattnar mig emellanåt förstås.
xx