Jag och skidåkarna kom i mål.

Ja, äntligen är jag framme i Uppsala. Det tog mig flera dygn att överhuvudtaget komma in på Sj:s hemsida och boka en sistaminutenbiljett, det tog mig trettiofem fler minutrar än utlovat att åka hit. Så jag hade också extra mycket fika med mig, varma kläder och var mentalt förberedd på att få sova i ett tåg mitt i en skog i snökaosets Sverige inatt. Men det är nu konstaterat att norröver kan vi vår sak och vet hur vi ska handskas med fenomenet vinter och snö som verkar vara lite mer okänt från Stockholm och neråt. Kan dock meddela att de har minst lika mycket snö här nere som i Östersund. Fint tycker jag, såhär ska det vara på vintern. Synd bara att de så sällan har riktiga vintrar här nere och däremellan lyckas förtränga att det faktiskt händer emellanåt att det landar mer än två centimeter snö på backen.

Tågresan var seg och tröttsam ikväll. Och många var de meddelanden som tågpersonalen ropade ut i högtalarna. Ett efter ett fick vi veta om förseningar och tågmöten, och när det för fjärde gången inom loppet av två minuter knastrade i högtalarna och vi trodde att det skulle komma ännu en dyster nyhet lät det istället såhär, "och så ska jag bara meddela att Sverige vann skidstafetten!" Skratt och jubel i tåget. Sen var vi framme i Uppsala.
xx


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0