Ernqvist

Hela julen har varit en enda stor familjesammankomst, både i Lit och med min stora, härliga kompisfamilj här i staden. Som vanligt har vi firat alla högtider tillsammans den senaste månaden. Stämningen och sammanhållningen oss emellan känns bättre och starkare för varje år som går. Känslan av att veta att man har många pålitliga vänner runt knuten bokstavligt talat som ställer upp för en, och som man själv ställer upp för då det gäller, är skönt. Ikväll var en av grabbarna hit och lagade min hatthylla som rök på nyårsaftonen. Redan den kvällen lovade han mig, i ett mindre nyktert ögonblick, att han och de andra skulle komma över och skruva fast den på sin rätta plats igen någon kväll. Visst visst, sa jag. Tänkte att man säkerligen skulle få påminna pojkarna om den utlovade tjänsten, men icke. Med verktygslådan i högsta hugg kom han själv över tidigare ikväll. Sedan fick jag följa med på filmkväll hos grabbarna.

Styrman Kareld hade bakat sockerkaka. En alldeles förträffligt god sådan dessutom. Så även om karlar inte är så mycket att ha när det kommer till man-och-kvinna-biten så är de alldeles underbara att ha resten av livets stunder. Särskilt händiga sådana. Till helgen blir det förhoppningsvis en ny sammankomst med alla. Vi måste ju inviga hatthyllan tyckte någon. Jag tycker att vi sliter på någon annans lägenhet denna gång. Mina kära vänner har satt sina spår här under julen. Men trots det är jag lyckligt lottad som har er alla. Besitos!