Ernqvist

Jag funderade lite på en sak när jag var ute och gick strax efter 23 ikväll. Det var mörkt och tyst, inte en människa ute. Skönt. När jag är ute och går, eller när jag går på stan vill jag ha det lugnt och skönt och så lite folk som möjligt runt omkring mig. Däremot när jag är hemma är jag istället väldigt sällskapssjuk. Så min fundering är varför jag är folkskygg samtidigt som jag är sällskapssjuk. Jag har ännu inte kommit fram till något svar.

Just för tillfället försöker jag lära mig att umgås med mig själv, något jag aldrig tänkt på hur man gör innan men som blir väldigt tydligt då jag inte jobbar så mycket. Jag har nu all tid i världen att fylla med precis vad jag vill. Låter det inte underbart? Det tycker jag att det gör om jag inte visste hur svårt jag har att ta mig för med saker. Jag försöker få rutin på dagarna men jag har inte tillräckligt med saker att göra för att få de att gå. Det är väldigt frustrerande och det är då rastlösheten gör sig påmind. Hur gör man? Det är en konst detta med att kunna ha det trivsamt med sig själv utan att bli uttråkad. Man ska se sig själv som sin bästa vän säger dom, och behandla sig själv därefter. Jag jobbar på det.

Jag tar gärna emot alla möjliga förslag på aktiviteter att fylla livets glada dagar med. Och även tips på hur man peppar sig själv till att tycka det är roligt istället för gruvsamt att ta sig för med saker.
xx