Ernqvist

...det finns inte. Men det som känns, det finns.

Jag är trött fysiskt, och jag är trött på regnet som aldrig sluta falla. Jag har dragit för persiennerna och stängt in mig. Gömmer mig för det gråa som försöker att omsluta mig. Det lyckas inte riktigt ikväll. Inne är det färger, ljus och värme. Jag behöver inte se det som sker utanför mitt fönster utan bara sitta här och mysa med en kopp te i min färgsprakande tekopp. Jag förstår inte varför jag sitter uppe då jag är så här trött. Drömmer mig bort lite. Jag ska eventuellt gå en reseskrivarkurs över en helg i vår. Jag är lycklig. Enbart genom att känna en person som känner en annan som är chefredaktör på sveriges största resemagasin har jag fått ett riktigt bra priserbjudande. Då detta går så bra, är det då det jag ska göra? xx

Det är snart julmånad och det är plusgrader ute. Snö och frost känns långt borta. Mörkret kyler och gör längtan efter Hero längre och jobbigare. Jag försöker skapa värme genom tidsfördriv som får dagarna att gå lite fortare. Jag har precis stickat klart min mössa. Den är fin och grå och när jag har den på mig ser jag ut som en champinjon eller möjligen någon ur Tomtebobarnen. Det kommer snarast att åtgärdas. Gör jag den bara hälften så stor så tror jag att den kommer bli lagom. Eller kanske ska jag försöka skapa en ny trend, en svamptrend? Jag kanske blir rik och berömd och mitt verk kommer synas i alla världens hörn på varenda catwalk under vintern? Så svampmössa eller inte, det är frågan.



Igår var jag och Johan på äventyr till Sundsvall där vi tittade på hans lik till motorcykel som just hade obducerats på mcverkstaden. Sedan åkte vi och skaffade oss ett Ikea-family kort och fick gratis kaffe efter lunchen på varuhuset. Jag köpte ett par gardiner som når ända ner till golvet. Jag tyckte att det var dags efter tre och ett halvt år i lägenheten. Det har blivit en hel del piffat där de senaste månaderna så nu känns det som att komma in i ett asiatiskt tempel när man kliver in hos mig. Jag trivs, helt enkelt.
xx

*******************************************************************************************************

Finkläderna är på och biljetterna ligger på bordet. Det är en stor kväll och jag ska till Globen för första gången. Ska dit och lyssna på Lasses femte i raden utsålda konsert där. Det ska bli alldeles, alldeles underbart! Jag och min vän kommer antagligen stå där och gråta, om jag känner oss rätt. Det är skönt att gråta till Lasse. Vilken fantastiskt fin födelsedagspresent det här är. Nu ska vi röra på oss. Allting är nästan perfekt. xx

Berätta hur man gör. Berätta hur man för en minut slutar sakna det som var och istället börjar längta efter det som kommer. Idag har jag varit hos dig, och jag har varit i Kina. Sen hamnade jag på en strand. Jag satt på stranden och det var natt. En ljummen natt, och det var sand. Och vågorna som sköljde upp och det var som att havet sjöng. Och där var jag. Där fanns inget annat än jag och tonerna från havet och tankarna på dig. Det var bara vi. Jag gungade i takt med vinden, öppnade ögonen och tittade upp mot himlen och det var vinter igen. En förvinter utan snö och utan dig. Dagarna är pärlor som träs upp på tråden som vi håller fast oss i. Jag står kvar men vill springa ut ur rastlösheten, mot friheten. Res med mig eller jag går själv. Jag klarar mig och dina ögon sa att jag är stark. Det blir som det är tänkt och i snön möts vi igen. Där jag är, där klarar jag mig.