Ernqvist

Jag har nog lärt mig att gå hem
På alla sätt, från alla ställen
ensam bortåt vägen
Jag har en trogen gammal vän
som väntar mig om kvällen
som ställer upp i alla lägen

Som en apa på min rygg
som ett spöke i min hjärna
som jag aldrig riktigt kommer undan


Du har så underbara ord
Du kan le så att jag smälter
Du kan ge så jag tar åt mig
Jag skulle gärna ha ditt mod
Jag skulle gärna ha din kärlek
men jag vänder här, förlåt mig

Och om du saknar mig ibland
kan du släcka alla lampor
för jag finns nånstans i mörkret

Men nu ringer telefonen
Det är dags för mig att gå
Det är nån som vill att jag ska komma hem
Det är min gamla vän, demonen
i sin tysta, mörka vrå
Hej då! Vi kanske ses nån gång igen


Du kan väl ringa mig ibland
Jag pratar gärna sönder
alla torra, gråa nätter
Jag är så rädd att komma fram
nån annanstans, jag samlar
på tur och retur-biljetter

Jag vill ha fria vägar ut
Jag vill ha kakan som jag äter
kvar på bordet hela långa livet

Jag vet att jag har fel
Jag vet att du har sett hur jag
går ensam genom livet

Jag vet det är ett spel
Jag vet att du har kämpat för nåt
som jag tagit för givet

Men nu ringer telefonen...

Om du saknar mig ibland
kan du stirra upp mot stjärnorna
så har vi nåt gemensamt...

LW

Jag tror jag börjar få lite ordning i reseröran nu äntligen. Alla papper är klara och kopierade. Kläderna ligger i en liten, just det, LITEN hög hemma hos mig, tog vaccination två av tre idag (den tredje tar jag efter jul) och ska bara registrera mig på resdagboken så är jag klar att möta Shanghai sen! Har laddat ner Skype så nu kan familjen och alla andra som vill prata med mig göra det! Det som är kvar att göra är att packa ner allt i backpacken. Resfebern lade sig i mitten av förra veckan, så nu känns det som vilken liten tur som hellst som jag ska ut på! Tror nog besöket i Uppsala gör mycket, komma dit och varva ner lite innan jag ska befinna mig på Arlanda fredag morgon. Någon, eller vi kan kalla han Mattias, möter upp mig vid stationen i Uppsala imorrn kväll. Just nu längtar jag mer till mitt älskade Uppsala än till Shanghai, men det vänder nog när jag sitter på planet och försöker fördriva tiden. 14 timmar i luften, det ni! Det är roligt att alla stöttar och uppmuntrar mig och tycker det är kul att jag åker ut å reser "medans jag e ung"! Det kommer nog bli en större förändring och upplevelse än vad jag kan föreställa mig nu!

Helgen var förresten jättetrevlig! På lördagskvällen var det Goodbye-party med alla mina vänner, ja alla utom en var faktiskt här! Sen blev det Plaza. Tack alla som kom! Vissta hade vi roligt?! I söndags var det kalas i sommarstugan så då fick jag tillfälle att träffa hela släkten också innan jag åker!

Sista dagen på jobbet imorrn, sen bär det av! Jippie!

Det bultar i hjärtat och jag blir alldeles snurrig i huvudet när jag tänker på var jag befinner mig om en vecka vid denna tidpunkt! Då står vi antagligen på en flygplats många många mil från Sverige och väntar på våra bagage. I den stora staden Shanghai! I Kina kommer jag vara om en vecka! Knäppt, knäppt, knäppt! Idag tog jag itu med att ringa försäkringskassan, mitt försäkringsbolag och banken för att ordna det sisa inför resan. Jag är rädd att jag ska glömma något viktigt, någon viktig handling som jag måste ha med. Har suttit och kollat runt på olika resdagböcker också och funderar på var jag ska skriva när jag är där borta. Det finns många alternativ. Det ger sig. Just nu orkar jag inte tänka på allt som är kvar att ordnas. Jag ser bara fram emot morgondagen till att börja med, då vi ska ha ett goodbye-party hemma hos mig. Och så glad jag blir när jag får veta att nästan alla vännerna kommer! Det hade jag inte vågat hoppas på!

Ibland har jag ganska roligt på jobbet. Ja det händer faktiskt! När vi är ute på Frösö behandlingshem kan vi ibland få oss ett gott skratt mitt i allt elände. I onsdags när vi var på en av avdelningarna kommer en alldeles för ung kille för att vara där, fram till mig. Frågar först om jag har något drickbart. Jag svarar såklart nej, för han får inte smaka på mitt toakem! I andra andetaget sa han "fan vad söt du e!" Jaha, vad svarar man på det, tack?! Sist frågade han om jag hade nycklar ut...Idag var jag på samma avdelning igen och stötte på samma kille. "Fan, du e lika söt som sist du var här! Kan du inte städa här lite oftare?" och sen..."har du nycklar?" Han gjorde ett bra försök iaf, haha.

Uppsala, Uppsala, snart kommer jag! Mamma hade nog velat ha mig hemma till torsdagen, men nu är det ju bestämt. Bestämt att jag ska ner lite tidigare, ska krama lite på Mia och någon. Blir en mysig sista dag i Sverige.
Vad e det jag ger mig ut på för äventyr egentligen?! Jaaa, det visar sig!

De glada överraskningarna bara avlöser varandra! Igår satt jag och läste en reseguide över Shanghai och fick veta att det finns en F1 bana där! Tänkte då att oavsett om loppet redan gått där i år eller inte så ska jag dit och titta på banan! Ikväll fick jag min andra glada överraskning, Kinas GP går den 17-19 oktober, då jag är där! JAG SKA VA DÄR! Den chansen får jag bara inte missa, den kanske aldrig kommer igen! Det finns biljetter till hyfsade priser beroende på var man vill stå, så jag ska försöka spara ihop till en biljett. Jag får höra bilarna svischa förbi på riktigt! Wonderful! Den tredje glada överraskningen är att jag blivit bjuden att hälsa på i Uppsala hos någon innan vi flyger från Arlanda. Jag åker ner onsdag kväll, stannar över hos någon i Uppsala till torsdagen och möter sedan upp vännen i Sthlm torsdag kväll. Så då kanske jag klarar av utlandsvistelsen när jag fått min dos av Uppsala. Jag kommer alltid längta tillbaka dit!

Nu ska jag lägga mig och drömma om hur jag minglar bland snygga F1-förare i Shanghai.
Goodnight**

Självklart kommer jag fortsätta dela med mig av vad som händer och sker även när jag drar till andra sidan jorden! Om det blir här i bloggen eller i en resedagbok kommer ni få veta sen.

**********************************************************************************************

Första dagen på jobbet efter semestern. Började med ett besök hos doktorn imorse pga min långdragna förkylning. Har tydligen en halsinfektion som är "ilsket röd". Jag fick utskrivet antibiotikatabletter och dunderhostmedecin. För jag vill verkligen inte gå omkring med en "ilsket röd" halsinfektion och vill verkligen inte ha den med mig till Kina! Tog en slurk av hostmedecinen och det känns som att den satte sig mer i huvudet än i halsen! Starka grejer de där. Men nu jäklar ska jag bli frisk! På lördag ska jag ha ett litet goddbye-party. Hoppas alla vännerna som är hemma kommer. Har ordnat med det mesta inför resan, fick tjänstledigt idag, hämtade papper till andrahandsuthyrningen av min lägenhet och sen är det mest bara att packa kvar. Igår fick jag se bilder på lägenheten vi ska bo i! Den är jättefin, med riktigt kök och toalett. Det blir toppen tror jag!

Förresten, jag längtar ner till Uppsala igen. Mycket. Mycket, mycket, mycket! Kommer alltid att längta dit! Kommer jag inte på någon annan galen ide blir de det till våren!
Goodnight**

Det var en gång en fin och trevlig människa från Uppsala som åkte upp till Härjdedalen. En vacker kväll bestämde sig människan för att hälsa på en söt vän i Östersund. De fikade tills solen gick ner bakom berget. Nästa dag såg de staden tillsammans och augustisolen fick den verkligen att se vacker ut. Ja, det var verkligen vackert! När kvällen sedan kom igen, och de ätit god mat och varit på bio var det dags för den fina människan att åka tillbaka till Härjedalsskogarna. Sen återgick allt i Östersund till det som det var innan. Fast det blev mycket tystare.
Slut
***********************************************************************************************************

Finally! Idag låg visumet äntligen på dörrmattan när jag kom hem! Ett bekymmer mindre. Nu ska jag  kunna ta mig in i landet utan större problem. Om två veckor är jag där! Knäppt! Jag tänkte ha ett goodbyeparty denna helg men det är inte så många av mina vänner som är hemma så jag skjuter nog upp det en vecka.

Jag var hos mormor två dagar, tänkte jag måste åka dit och umgås lite med henne innan jag åker. Vi fikade mest hela tiden. Som det brukar va när man är där. Jag höll rent ut sagt på att bli ihjälmatad då jag tydligen "äter som Katta"! När vi inte åt tittade vi på gamla teckningar som jag, mina bröder och kusiner gjort när vi var knappt en meter höga. Sen satt vi på balkongen och fikade med en väninna till mormor. Dom två satt och diskuterade min Kinaresa, om hur jag ska klara mig därborta när det inte finns potatis utan bara ris. Och tänk om jag hittar en Kinespojke?! "Dom som är så små!" Påpekade för dom att jag är inte så stor jag heller...
Jag satt bara och skrattade för mig själv och åt glass. Det kan vara rätt roligt att vara där ibland faktiskt.

..innan jag lyckades komma på varför det inte gick att ringa från min mobil. Till alla er som sa att min telefon var knäpp, det var inte den som var det, det var visst jag! Jag hade inga pengar kvar på kontantkortet...
Nu är problemet dock åtgärdat.

Jag väntar och väntar. Väntar på att passet med mitt visum ska dimpa ner i brevlådan. Under tiden sitter jag och tittar på en massa roliga bilder från veckan som var. Det kan ni också få göra om ni går in på bilddagboken...

*nattliga funderingar*
Är det resfeber jag börjar få? Eller är det bara sviter efter yran, efter att ha gått omkring i flera dagar och varit en stolt jämtlänning och älskat allt och alla och framförallt min hemtrakt som gör att det känns lite gruvsamt inför min långa resa? Jag tror mer på det andra. Jag är inte den som är den när det kommer till att resa. Jag älskar ju det, att stå där på perongen eller flygplatsen med väskan packad med det nödvändigaste på väg mot ett okänt mål! Om tjugo dagar är det verklighet. Om tjugo dagar är jag redan framme! Kina, märkligt. Ibland kommer det till mig vad jag verkligen kommer sakna här hemma. Det kommer bli en annan saknad än den jag hade ibland i Uppsala. Klimatet, maten, språket, allt kommer vara annorlunda. När jag kommer hem igen är det vinter!

Nu regnar det ute. Jag hade en fin vän hos mig ikväll som gick hit fast det regnade. Jag slapp gå ut, det kändes bra. Sådana vänner gör mig glad! Jag hade tänt ljus och vi drack te och pratade om saknaden efter vänner som åker härifrån nu när årets gladaste dagar är över. Det kändes bra att prata om det. Och sen en lång kram. När kramen tog slut och jag var ensam igen drack jag mer te, åt praliner och lyssnade på musik. Det är inget bra på tv. Kanske ska jag också sova så att jag är utvilad första dagen på sista veckan av min semester? Tänk om man alltid kunde ha semester, vad skönt det skulle vara.
Godnatt världen