Ernqvist

Här i Uppsala har det som bekant varit mycket lite, eller nästan ingen snö alls denna vinter. Detta betyder att vi sluppit detta slaskblask som ni uppe i norr får uppleva när solen försöker tina bort snön. Istället har vi här hoppat rakt in i våren, ja det är som början på maj är i Jämtland ungefär! Wonderful! Ännu en dag med solsken och plusgrader. Det har varit t-shirtväder, kjolväder, solväder! Ingen vill sitta inne sådana här dagar! Jag tror finvere ska fortsätta även imorgon...

Det är många som börjar bli nyfikna på vad som händer och sker här nere. Jag har varit alltför tyst i bloggen tycker en del. Vissa vet varför, andra kanske kan gissa varför denna lilla jämtlandstös har varit borta från hem och dator så mycket de senaste veckorna. Mm, tänker inte säga mer än så. Fortsätt vara nyfikna, eller fråga så kanske ni får svar.

*bilddagboken*

Min bror undrade om jag har slutat blogga. Det har jag inte, jag har bara haft lite mindre tid till att göra det den senaste tiden. Jag är inte snigel längre...

Här i vackra staden Uppsala våras det för fullt!! Buskar och träd börjar få små gröna blad på sina kvistar, och överallt i rabatter och gräsmattor ploppar små blommor upp. Det är varmt också! De senaste dagarna har solen lyst från en klarblå himmel och värmt upp den kyliga vårluften en aning. Folk sitter på balkonger och uteserveringar och dricker kaffe. Vårkänslorna flaxar i luften och fåglarna fnittrar på taken! Ångesten över att snart behöva lämna allt här kommer allt närmre. Planen var ju att bara stanna här till sommaren, och så kommer det bli också. Men jag har så mycket här att komma tillbaka till. Mer nu än när jag flyttade hit! Och det bästa av allt är att jag mår så bra här. Bättre än jag gjort på länge. Så jag kommer tillbaka, förr eller senare. Var så säker!
Vi ses när vi ses.

Idag när jag kom från ett grått Knivsta och närmade mig stan, såg jag hur solen stod där ovanför och kastade sina strålar över hustaken. De senaste dagarna har solen skint i min värld, trots en mulen himmel. Det har varit ett par kalla, regniga och blåsiga dagar, men runt mig har det varit plusgrader. De grå molnen har fått en ljusröd nyans och lagt sig som en matta under mig, och låtit mig gå på dom från morgon till kväll. Inget har varit sig likt. Jag har litegrann blivit en efterlängtad människa. Jag har genomgått en förändring. Mina armar, som är till för att kramas med, har säkert töjts ut med en decimeter, och tittar man in i mina ögon kan man skönja ett skimmer som man får om man tittar för mycket på solen. Mitt hår hår har blivit vackrare och glansigare, och mina kinder har fått en vacker rosa färg. Jag tror inte ni skulle känna igen mig.

Tror ni på tillfälligheter? Var det en tillfällighet att jag fick se solen gå upp längs Vaksalagatan imorse eller var det kanske bara en ren, skär dröm? Var det en dröm hoppas jag i så fall att jag aldrig mera vaknar! Jag vill alltid gå omkring med den känslan jag hade när jag gick över torget, ner mot bussen. Känslan av att vara efterlängtad, saknad, omtyckt...Men så länge det finns glass finns det hopp!
                                         

                           

Jag trodde den här helgen skulle bli grå, och tråkig, och tröttsam och dötrist, men den blev alldeles, alldeles...underbar! Det är skönt när man inte inleder helgen med stora förväntningar på att den ska bli bra, för att sedan bli besviken. För mig var det precis tvärtom, jag var beredd på att tillbringa min helg själv och att jag bara skulle sitta här less och uttråkad. Men istället så hände det en hel massa oväntade saker! Vad som först troddes skulle bli en gråvädershelg blev igår en riktig finvädersdag med sol och sjungande vårfåglar! Fram till kl fyra på eftermiddagen hände inte så mycket, men då bestämde jag och grannen att vi skulle gå ut i solen och ha vårat apelsinkalas som vi pratat om en tid.  Sagt och gjort tog vi med oss våra apelsiner, gick ut i skogen bland myror och blåsippor(!) och hittade såsmåningom en fin sten som passade sig utmärkt för att äta våra apelsiner på. Så där satt vi ett tag och mådde gott innan vi vandrade tillbaka till betongen. Ganska skönt att man bara kan gå utanför knuten och ändå få lite av den där lantkänslan man saknar däruppifrån. Och det bästa av allt...det var vårvärme, vårkänslor och vårrullar i luften!

Trodde inte dagen skulle bli mer spännande än så, så jag förberedde mig inför en mysig kväll framför teven. Men grannen tyckte jag skulle komma över på korridorsfest, och det visade sig bli trevligare än att sitta själv på rummet. Dock följde jag inte med ner på stan utan nöjde mig för kvällen och gick över till mitt. Vaknade i femtiden imorse av fnittrande vårfåglar som inte heller kunde sova...dom höll mig vaken till strax efter sju. Då hade solen redan gått upp och det blev ännu svårare att sova. Söndagen har flutit på och jag var bortbjuden på middag och glass hos en ny kompis inne i stan. Och det var inte vilken glass som hellst, utan pepparkaksglass minsann! Det är svårt att stå emot! Så jag har haft en guldkväll med underbar mat, pepparkaksglass och mycket trevligt sällskap. Dessutom fick jag skjuts hem sen. Lyx!
Lyx, lax, läggdags!
goodnight sweethearts
 

Ångest. Det är den 4:e april idag. Vad betyder det? Jo, att jag varit här i mer än två månader och bara har halva tiden kvar innan jag drar uppöver. Ångest igen! Det går för fort! Jag önskar jag kommit hit redan i höstas...då hade mycket sett annorlunda ut idag. Det vet jag med säkerhet. Nu försöker jag se fram emot äventyr i höst istället. För äventyr kommer det bli, vad det än blir!

Jag såg maskrosor idag. Har inget bildbevis, ni får helt enkelt tro mig! En liten gul, fin maskrostuva var det.
Nu ska bönan lägga sig och drömma sig bort till Landet Ingenstans. godnatt världen

**********************************************************************************************************

I söndags kom den, *tjong, poff* bara. Jag pratar om våren, som de senaste dagarna visat att den nu är här på riktigt! Äntligen! Solen börjar äntligen värma och det börjar lukta vår också! Sådär som det gör i slutet av april, i början av maj uppe i norr. Vi är lite före här nere...Jag valde att gå från kontoret in till stan i eftermiddags istället för att ta bussen som jag brukar. Men jag gjorde rätt som valde promenaden, för oj så varmt och skönt det var! Jackan hängde över armen, och solglasögonen behövdes. Men det blir fort kallt när inte solen är framme. Ja, jag ville väl mest göra alla uppöver landet lite avundsjuka genom att berätta hur underbart det är här nu!

I fredags var jag och klippte mig.
Jag sa "Hej, klipp av mitt hår en bit." 
Frisören sa "Ok, men jag tycker att vi klipper en Victoria Beckham-frisyr på dig!" Och så blev det.

kolla gärna in Bilddagboken...