Ernqvist

För några veckor sedan anmälde CaraMia mig och henne till tjejkväll på Bauhaus. Jag kommer precis därifrån nu. Jag är så nöjd, glad, upprymd och fylld av ideér! Vi kom dit vid åtta ungefär. Jag hade nog förväntat mig att bli mottagen av vältränade killar iklädda endast snickarbyxor men det gick bra med de trevliga pojkarna i röda Bauhauskläder med. En kvart senare släcktes lamporna ner, mysbelysning tändes och i fjärran någonstans inifrån den stora lokalen hördes musik spela. Kvällen till ära hade en lång, röd matta rullats ut och tillsammans med andra kvinnor i alla åldrar fick vi vandra över den och blev välkomnade av personalen som stod längs vägen. Vi kom sedan fram till själva centrumet för kvällen. Där stod två buffébord uppdukade med snacks och bubbel. Barbord stod uppställda på golvet med en flaska alkoholfri champange på och på scenen spelade Peter och Lars. En Värd för kvällen underhöll och vi fick lyssna till pojkar både från Beckers och Black and Decker och lära oss mer om målarfärg och verktyg. Däremellan sjöng Sara Varga vackra kärlekssånger medans vi stod och smuttade på bubblet och njöt av kvällen.

Kvällens höjdpunkt var ändå när Jon Eliasson, inredningsarkitekt känd från bl.a. Roomservice klev upp på scenen. Vilket energiknippe han är! Och vilka ideér den mannen har! Vi fick gå en liten inredningsskola med utlovad examen efteråt och vi fick lära oss hur en riktig inredningsarkitekt tänker. Och med de nya lärdomarna skulle jag nog kunna påstå att jag skulle våga ge mig på någon annans hem och inreda det! Hemligheten och det absolut viktigaste tipset han kom med var; "Skit i trenderna, gå efter vad du gillar!" Trender är skit enligt honom, de är bara till för att folk ska få sälja sina saker. Det var en härligt fnittrig stämning bland tjejerna i publiken, och de få karlar som antingen blivit ditsmugglade eller tagit sig in på nåt annat sätt (dom var ju egentligen portförbjudna) drog också lite på smilbanden åt den härliga mannen på scenen.

Denna speciella kväll fick vi tjejer även rabatt om vi handlade så Mia slog till på två snygga takplafonder. Jag är förvånad och positivt överraskad av upplägget för kvällen! Jag hade innan gått och funderat och sett framför mig hur de hade satt upp olika stationer i huset där man vid en station skulle få lära sig att spika,vid nästa att såga och vid en att måla...Men detta kändes mer som en fest där vi fick ha roligt och trevligt och bli inspirerade! Nu har jag sagt till Mia att vi får boka in oss på alla tjejkvällar som dyker upp här i stan framöver. Nu ska jag släcka ljusen och blunda och drömma om hur jag springer runt med en svart sjal och målar väggar och lägger in konstiga mattor och hänger upp knasiga lampor i taken.
Sleep tight...xx

Än en gång är jag tillbaka i Flogsta. Denna gången ser jag bara höghusen om jag blickar ut från vardagsrumsfönstret och jag slipper bo i dom. Nu bor jag i låghusen. Det är finare att bo i låghusen, det säger alla. Jag ser snö också när jag tittar ut. Det snöar här som aldrig förr och det är så vitt och fint. Dock inte metervis med snö som i Östersund. Jag tror det kommer bli bra att bo här. Agnes är en trevlig tjej och lägenheten är fin. Jag har fått ett fint rum på tolv kvadrat med himmelsblå tapeter. Lite möbler nu bara så blir det nog bra! Idag ska jag in till stan och köpa mig ett busskort så jag kan åka bäst jag vill sen fram och tillbaka mellan stan och Flogsta. Det kommer bli en bra investering då jag kommer behöva pendla med bussar till jobbet och hem också. Imorrn börjar jag på nya jobbet. Är lite spänd, men mest les över att jag måste kliva upp så hiskeligt tidigt! Halv sju ska jag vara där! HALV SJU! Leta ut kläder tydligen. Annars kommer jag nog börja sju. Det blir nog bra det med, som allt annat.

Igår kväll satt jag med CaraMia och tittade på melodipestivalen. Jag måste säga att i år är hela spektaklet en stor besvikelse! Det är roligt att titta på bidragen men allt som är däremellan som programledare och något som de kallar underhållning och skämt som inte ens är roliga, det är bara skit! Nej, nästa år hoppas jag på en bättre programledare åtminstone. Ställ mig där på scenen istället så ska jag minsann styra upp det hela! Fast jag bryr mig inte så mycket egentligen, för nu har jag åtminstone trevligt sällskap om lördagskvällarna i form av en Mia. xoxo

Nu är väskan packad. Jag är redo att än en gång möta våren i Uppsala. Imorrn eftermiddag bär det iväg. Bye bye Östersund!

*************************************************************************************************

Vintern var kall med mycket snö, och sjön hade fått ett täcke av is. Mitt i sjön låg en liten ö, och berget i dess mitt var omringat av frostigt ris. Vid bergets fot ett rufsigt troll hade sitt bo, en liten koja med plats för han och vargen. Att trollet var varm och snäll kunde man knappast tro, många skulle nog gissa att han var en upptagen och arg en. 

Nere i dalen vid vattnets kant, en liten älva hade sitt näste. En dag hon ville upp för bergsbacken så brant, men den var så hal av is att hon inte fick nåt fäste! Uppe i skogen vid berget var det varmt det visste hon, nere i dalen var det isande kallt. Älvan blev lätt frusen där nere vid bron, så på något sätt värma sig ja det måste hon allt!

När trollet på väg hem från kvällsjakten gick, han hörde någon som snyftade i sitt hus bakom en gran. En tunn, vit gestalt där inne satt med sorgsen blick, han stannar och lyssnar ty vid detta är han ej van. Han smyger fram och krafsar på fönstret där, och så snällt han kan om att hon ska öppna dörren han ber. Han frågar så med sin lenaste röst "men lilla älva vad är detta här, varför en sådan ledsen varelse jag ser?"

Så berättar älvan om att hon måste bort från dalen så kall, att bo där ensam om vintern är inte roligt. Hon säger att hon trivs där i vanliga fall, men då vill hon att det ska vara varmt och soligt! Trollet kliar sig i huvudet och rynkar sin panna, vadan göra för att tina upp en sådan frusen själ? Han vill ju inget hellre än att hon ska stanna, så han funderade ut en ide´ för han ville ju henne så väl!

Varje natt därefter då han från kvällsjakten hemåt gick, han krafsade på älvans fönster litegrann. Och sedan hon en lång, värmande trollkram fick, innan han upp mot sitt bergsbo försvann! Att en enkel kram kunde värma så mycket kunde älvan aldrig ana, nu kunde hon stanna bland is och snö. Och trollet var glad att han kommit på denna vana, då det gjorde älvan glad och varm fram tills det blev vår och tö!

Nu får det vara nog med minusgrader! Det är så kallt nu så när jag promenerar till och från jobbet så blir ögonfransarna  vita av frost och det bildas istappar från nästippen. Idag var jag dessutom ute och körde med Biogasen igen. Den gillar verkligen inte minusgrader. Dagens misstag var när vi skulle ut från en smal parkering där det lutar, och jag ville upp men bilen ville ner. Då gled vi in i en snödriva och tog oss ingenstans. Men det finns faktiskt snälla människor. Det kom en som hade ett rep och han var så snäll och drog upp oss. Fast det e klart, ville han ta sig ut från parkeringen hade han inget val för vi blockerade hela utfarten. En annan sak som jag inte gillar är att ingen skottar bort de stora snövallarna som skymmer sikten vid utfarterna här i stan! De är högre än bilarna nu så man ser ingenting på grund av dom. Inte bra.

Nu har jag hittat en lägenhet i Uppsala som jag kommer dela med en annan tjej. Jag flyttar om en vecka.

sleep tight xx

Det är en sådan där typisk fredagskväll. Jag ligger i soffan och tittar på Let´s Dance och önskar nog att jag hade haft sällskap framför teven. Men är man själv så är man och då får man göra det bästa av situationen. Jag har tänt lite ljus och tittar ut på snön som faller här på Frösön och tänker på de stackarna som kommer få vara ute i helgen och skotta så att vi andra ska kunna ta oss fram på vintervägarna. I reklampauserna har jag legat och drömt om sydligare breddgrader och funderat över när jag ska packa mig iväg. Imorgon kanske? Eller nja, väntar lite till. Men två veckor, högst. Det är nog kvällar som denna som jag faktiskt önskar att jag var där. Jag har blivit erbjuden både myskväll och partykväll där nere men är på fel ställe för att kunna vara med. Typiskt, eller hur?!

Jag var och tog min sista vaccinationsspruta för Hepatit idag. Bra investering sa läkaren och jovisst. Men jag blir lite less att det ska kosta så himla mycket. Nu måste jag ju ut och resa mer så jag känner att det var värt pengarna...

Januari försvann lika snabbt som den brukar göra. Med nästan heltid på jobbet har det varit tröttsamma kvällar och inspirationen till att skriva till mina skvallertörstiga släktingar och vänner har inte varit allt för stor. Två resor ner till Uppsala har det blivit också. Först för att söka jobb. Det blev mer träffa-vänner-och-ha-roligt än jobbsökande, för det är ju faktiskt mycket roligare att ha roligt än att söka jobb som är så tråkigt. Men jag fick faktiskt napp hos ett företag som var i jakt efter personal! Så där kommer resa nummer två in, det var nu i helgen jag var ner igen. Än en gång blev det träffa-vänner-och-ha-roligt men igår var jag faktiskt på intervju hos städfirman "Ren Jämt" (roligt namn med tanke på att de som startat upp det är från Jämtland. Och de har en ren som logga) Och JA, jag fick jobbet! De vill att jag kommer ner och provjobbar och sedan kommer jag få göra det som finns till att börja med och sen om någon månad kommer jag få börja min provanställning där. Än en gång löser det sig på bästa sätt. Så snart försvinner jag från stan igen. Det kan inte vara lätt att hålla reda på mig. Det är där bloggandet kommer in, antar jag.

Sedan jag kom hem idag har jag inte känt för annat än att mysa i soffan, nu ikväll med en kopp varm choklad med marschmallows. Det får mig att minnas de kalla höstkvällarna i Shanghai. Jag har suttit här och funderat över dagen som varit och kommit fram till att den har varit väldigt bra, vacker och lärorik. Men framförallt har den varit kall. Minus tjugo i Östersund mitt på dagen. Jag blev tilldelad den mindre fina uppgiften att med en av mina kollegor städa tisdagstrapporna. Att blaska på med blöta moppar i minus tjugo grader vet jag inte om det är den ultimata arbetsuppgiften. Men då är det andra saker som man kan tycka är små och obetydliga, men som kan lyfta en hel dag istället! Till att börja med har det varit otroligt vackert väder och bara en sån sak lyfter en högt och man blir så glad och positiv! Sedan fick jag komplimanger för min körning av min kollega som jag skjutsade runt på. Han sa att han lärde sig mycket av att se mig köra som han själv tog till sig och tänker på när han är ute och kör. Det var fint att höra! Det mest spännande var nog ändå när vi skulle tanka Biogasbilen. Det var första gången för mig och jag var hela tiden nervös och inbillade mig att Biobränslet (gasen) skulle börja läcka när vi tankade och att det skulle explodera och bli en Hollywoodfilmscen av det hela. Men det gick så bra så. Och nu vet jag hur man tankar gas också. Tjugotusen liter gas fick vi in i bilen. Snacka om att den måste ta liten plats där inne! Nu ska jag lägga mig och drömma om äventyr i Hong Kong eller Uppsala eller nåt.
 Goodnight**


Biobränsle