Svar...
Konsert ikväll.
Det var lite karusell i mitt huvud igår kväll så det blev tidig hemgång. Mia bäddade ner mig i deras säng så stackars Jonas fick ta min plats i soffan. Ikväll är det konsert i Sthlm med Emma. Kent spelar. Såg att de hade fått bra recensioner i tidningarna. Förresten, missa inte min berättelse i 100 procent Östersund i helgen! Jag tycker det är fruktansvärt jobbigt att sitta här nere och inte kunna läsa den själv. Är väldigt glad att den blev publicerad. Så läs!
Varm och kall
Nu börjar det likna det februari jag är van vid i Uppsala. Graderna närmar sig nollan och snön börjar bli mjuk och slabbig. Slask och åter slask. Skönt med temperaturen i alla fall. Ikväll ska jag ta min lila påse och gå till Emma. Där blir det middag och en liten titt på innehållet i den lila påsen. Jag vet att det ska finnas en tetra varm och kall där i. Sen tänker vi gå ner till ett ställe där dom tydligen gör riktigt fina och lyxiga coktails. Jag har aldrig varit där men enligt Emma ska det vara lite utöver det vanliga. Så nu åker coktailklänningen på och frisyren ska fluffas sen bär det av!
Jag hade en konstig dröm i morse. Jag intervjuade en känd skidåkare. Är det kanske svaret på mitt lilla problem jag hade igår?
xx
Skidsnack
xx
Jag och skidåkarna kom i mål.
Ja, äntligen är jag framme i Uppsala. Det tog mig flera dygn att överhuvudtaget komma in på Sj:s hemsida och boka en sistaminutenbiljett, det tog mig trettiofem fler minutrar än utlovat att åka hit. Så jag hade också extra mycket fika med mig, varma kläder och var mentalt förberedd på att få sova i ett tåg mitt i en skog i snökaosets Sverige inatt. Men det är nu konstaterat att norröver kan vi vår sak och vet hur vi ska handskas med fenomenet vinter och snö som verkar vara lite mer okänt från Stockholm och neråt. Kan dock meddela att de har minst lika mycket snö här nere som i Östersund. Fint tycker jag, såhär ska det vara på vintern. Synd bara att de så sällan har riktiga vintrar här nere och däremellan lyckas förtränga att det faktiskt händer emellanåt att det landar mer än två centimeter snö på backen.
Tågresan var seg och tröttsam ikväll. Och många var de meddelanden som tågpersonalen ropade ut i högtalarna. Ett efter ett fick vi veta om förseningar och tågmöten, och när det för fjärde gången inom loppet av två minuter knastrade i högtalarna och vi trodde att det skulle komma ännu en dyster nyhet lät det istället såhär, "och så ska jag bara meddela att Sverige vann skidstafetten!" Skratt och jubel i tåget. Sen var vi framme i Uppsala.
xx
Nytta och nöje.
Det har varit en lättsam dag idag. Jag blev ganska peppad efter ett samtal i förmiddags. Det var från gratistidningen dom ringde, och de ville publicera mitt bidrag till en tävling som jag skickat in till, där man skulle skriva en reseberättelse. Den går i tryck i morgon så i helgen är den ute i brevlådorna. Håll koll! Som pappa sa när han läste det innan inskick, "Där fick man veta en del man inte visste innan..." Jag skrev om när jag hade lite trubbel i Peking. Jag är toppenglad för det här är ännu ett steg i rätt riktining. Som jag sagt förut, är det verkligen meningen att man ska göra något så går det lätt!
xx
Temeldagen
Fettisdag. I mitt fall har det varit en matdag och en hemgjorda semlordag. Mat och godsaker i överflöd. En middagsgäst hade jag också i form av en Randström. Mycket trevligt och mycket gott. Jag hade tillagat det jag kan allra bäst, en ost och broccolipaj. Jag gjorde semlor till efterrätt och dom var grymma fick jag höra. Jag var mest nöjd över att få någon att äta med. Det börjar bli lite tradigt att sitta själv var eviga kväll stirrandes in i teven med någon hastigt ihoplagad och kärlekslös middag. Det är precis så tråkigt som det låter. Men inatt lägger jag mig mätt och nöjd och glad över hur bra dagen har varit. Mer sådant, tack.
xx
Gravitation
Dom är jorden och jag är människan. Tyngden i deras musik har fångat mig och får mig att stå stadigt när det stormar omkring mig. Och det är fyra månader av väntan som snart är slut. I slutet av februari spelar dom i Sthlm. Det blir min andra födelsedagspresentkonsert. Jag gillade dom redan för många år sedan men det var först i Kina som de satte sig i hjärtat då Are spelade dom för mig om kvällarna i Koalabar. Minnen, och kärlek. Till och med killen från Australien visste vilka Kent är. Det var stort. Mycket stort.
xx
Thats what friends are for.
I utbyte mot äppelkaka fick jag ikväll personlig leverans av stadens största gratistidning. Reklamutdelaren tycker tydligen det är för jobbigt att gå en trappa ner och stoppa den i min brevlåda eftersom jag nu mera aldrig får den. Vilken tur då att jag känner bossen på tidningen. Dessutom fick jag nu en kram på köpet. Det är väldigt bra med kontakter inom tidningsvärlden har jag kommit på. Jag har börjar få en del som kan vara användbara i framtiden då jag nu på allvar har börjat ta tag i mitt skrivintresse. Hoppas det blir en kinaresa i vår, då har jag ju något att skriva om också. Det är märkligt hur lätt allt ordnar sig då det är tänkt att göra det. Och kakan blev jättegod.
xx
Var är gran(n)en?
Man ska inte säga att en dag har varit värdelös. Men jag vet inte vad jag ska säga om denna tisdag. Ingenting av de saker utanför lägenheten som jag hade planerat har blivit gjorda. Ångest. Jag har inte ens kunnat ha en skön och avslappnad dag hemma utan har bara legat och tänkt på de saker jag borde göra men inte har gjort.
Om jag nu ändå ska försöka få till något bra av denna dag kan jag nämna att jag äntligen klädde av gran(n)en. Jag tog med mig min stora vän kvistsaxen från Lit igår så efter avklädningen styckade jag ner gran(n)en i mindre bitar och stoppade ner han i en papperskasse. Det blir mycket lättare att göra mig av med han på det sättet utan att lämna en massa spår efter mig i lägenheten och trapphuset. Jag tänkte försöka bli av med han snarast möjligt, antingen genom att trycka ner han i komposttunnan eller kanske ännu bättre vore om jag tog hem han till Lit och bränner upp han. Det tog en stund att städa upp efter hela proceduren då resterna låg utspridda över hela golvet. Men nu är här fint och rent och inte ett spår syns efter gran(n)ens avlivning.
I morgon tänker jag ta igen allt som jag sköt upp idag. Möta Johan på stan, lämna tillbaka byxor och äta lunch. Hitta mig ett par nya byxor och sen hem. Förbereda mig inför jobbcoachen och kvällens träff med hjälten. Tur att gran(n)en är borta så den slipper ge mig mera ångest.
xx
Brun utan sol?
Jag orkar inte göra något vettigt en lördagskväll när jag drömmer mig igenom nätterna utan att falla in i någon djupsömn. Det är mycket frustrerande i längden. Nu efter några veckor i drömstadiet börjar tröttheten ta ut sin rätt. I morse rullade jag ur sängen, kröp upp i soffan men insåg att jag inte kunde lägga mig där om jag skulle ta mig iväg till stan för att träffa Stina. Orimligt trött hade jag ändå en väldigt mysig dag med henne. I kväll har jag utnyttjat tiden på bästa möjliga sätt genom att titta på expedition robinsson. Men jag tror det var sista avsnittet för min del. För varje gång jag ser detta program känner jag mig blekare och blekare i jämförelse med deltagarna. Medans de går omkring chokladbruna med sand i håret ligger jag blek och vintertrött i mitt underställ och fryser. Ska det kallas rättvisa det?
xx
Vägen till framgång.
I morgon tänker jag gå iväg till biblioteket för att ta det första steget i att utveckla min skrivande sida. Tänker att det kan finnas en del litteratur och tidsskrifter där som kan var till min hjälp. Steg två är att anmäla mig till en reseskrivarkurs i Sthlm. Den ska bli otroligt spännande att gå. Steg tre är när jag sitter i eftermiddagssolen på ett litet trottoarcafé på andra sidan jorden, smuttandes på något svalkande samtidigt som jag skriver på mitt repotage till någon resetidning. Jag börjar gå i morgon.
xx
Konsten att umgås med sig själv.
Just för tillfället försöker jag lära mig att umgås med mig själv, något jag aldrig tänkt på hur man gör innan men som blir väldigt tydligt då jag inte jobbar så mycket. Jag har nu all tid i världen att fylla med precis vad jag vill. Låter det inte underbart? Det tycker jag att det gör om jag inte visste hur svårt jag har att ta mig för med saker. Jag försöker få rutin på dagarna men jag har inte tillräckligt med saker att göra för att få de att gå. Det är väldigt frustrerande och det är då rastlösheten gör sig påmind. Hur gör man? Det är en konst detta med att kunna ha det trivsamt med sig själv utan att bli uttråkad. Man ska se sig själv som sin bästa vän säger dom, och behandla sig själv därefter. Jag jobbar på det.
Jag tar gärna emot alla möjliga förslag på aktiviteter att fylla livets glada dagar med. Och även tips på hur man peppar sig själv till att tycka det är roligt istället för gruvsamt att ta sig för med saker.
xx
Händiga karlar, och en sockerkaka.
Styrman Kareld hade bakat sockerkaka. En alldeles förträffligt god sådan dessutom. Så även om karlar inte är så mycket att ha när det kommer till man-och-kvinna-biten så är de alldeles underbara att ha resten av livets stunder. Särskilt händiga sådana. Till helgen blir det förhoppningsvis en ny sammankomst med alla. Vi måste ju inviga hatthyllan tyckte någon. Jag tycker att vi sliter på någon annans lägenhet denna gång. Mina kära vänner har satt sina spår här under julen. Men trots det är jag lyckligt lottad som har er alla. Besitos!
Disken får vänta.
Goodnight
Mm, det luktar jul!
Julklappstipps
Hittade den perfekta födelsedagspresenten till pappa och skänkte ett bidrag till att rädda fjällrävarna. Finns ett antal olika projekt att välja mellan. Lite roligare och annorlunda present som dessutom gör nytta. Gå in och kika!
Det är visst nån som är tillbaka.
Inledningen var skön, med ett flertal låtar från nya plattan. Det tog dock ett tag innan han tinat upp oss vintefrusna själar i publiken. Först när Varning för ras kom fick jag min första riktiga rysning. Det höll en jämn nivå resten av kvällen och nådde emellanåt riktigt höga toppar. Som när han överraskade oss med Hugger i sten, som verkligen kom från ingenstans. Jublet var öronbedövande och knottrorna på armarna fick tröjärmarna att lyfta. Ibland kändes det tyvärr som att lokalen var lite för stor och den där tunggungskänslan inte nådde rikitgt ända upp till oss på läktarna som för dom nere på golvet.
Det var de där småsakerna som gjorde att myskänslan försvann lite då och då. Den gigantiska lokalen, den mörklagda scenen mellan låtarna, och kanske lite för lite mellansnack från Lasse. Han lyckades inte riktigt att lyfta taket. Det känns ändå som att Lasse är en inomhuskille. Han hör hemma i en mysig lokal med sina änglar och inte på en flummig festival. Det måste ha varit mäktigt att stå där på scenen och känna att alla var där för hans skull. Som han sa när slutet började närma sig och "vi älskar Lasse, klapp klapp klapp" upprepades gång på gång på gång: "Det här skulle man ju ha i mobilen och få vakna till varenda morgon!" Tre extranummer senare ekade fortfarande applåderna.
Yo yo yoga
Det som inte syns...
Jag är trött fysiskt, och jag är trött på regnet som aldrig sluta falla. Jag har dragit för persiennerna och stängt in mig. Gömmer mig för det gråa som försöker att omsluta mig. Det lyckas inte riktigt ikväll. Inne är det färger, ljus och värme. Jag behöver inte se det som sker utanför mitt fönster utan bara sitta här och mysa med en kopp te i min färgsprakande tekopp. Jag förstår inte varför jag sitter uppe då jag är så här trött. Drömmer mig bort lite. Jag ska eventuellt gå en reseskrivarkurs över en helg i vår. Jag är lycklig. Enbart genom att känna en person som känner en annan som är chefredaktör på sveriges största resemagasin har jag fått ett riktigt bra priserbjudande. Då detta går så bra, är det då det jag ska göra? xx
