Gravitation
Dom är jorden och jag är människan. Tyngden i deras musik har fångat mig och får mig att stå stadigt när det stormar omkring mig. Och det är fyra månader av väntan som snart är slut. I slutet av februari spelar dom i Sthlm. Det blir min andra födelsedagspresentkonsert. Jag gillade dom redan för många år sedan men det var först i Kina som de satte sig i hjärtat då Are spelade dom för mig om kvällarna i Koalabar. Minnen, och kärlek. Till och med killen från Australien visste vilka Kent är. Det var stort. Mycket stort.
xx
Thats what friends are for.
I utbyte mot äppelkaka fick jag ikväll personlig leverans av stadens största gratistidning. Reklamutdelaren tycker tydligen det är för jobbigt att gå en trappa ner och stoppa den i min brevlåda eftersom jag nu mera aldrig får den. Vilken tur då att jag känner bossen på tidningen. Dessutom fick jag nu en kram på köpet. Det är väldigt bra med kontakter inom tidningsvärlden har jag kommit på. Jag har börjar få en del som kan vara användbara i framtiden då jag nu på allvar har börjat ta tag i mitt skrivintresse. Hoppas det blir en kinaresa i vår, då har jag ju något att skriva om också. Det är märkligt hur lätt allt ordnar sig då det är tänkt att göra det. Och kakan blev jättegod.
xx
Var är gran(n)en?
Man ska inte säga att en dag har varit värdelös. Men jag vet inte vad jag ska säga om denna tisdag. Ingenting av de saker utanför lägenheten som jag hade planerat har blivit gjorda. Ångest. Jag har inte ens kunnat ha en skön och avslappnad dag hemma utan har bara legat och tänkt på de saker jag borde göra men inte har gjort.
Om jag nu ändå ska försöka få till något bra av denna dag kan jag nämna att jag äntligen klädde av gran(n)en. Jag tog med mig min stora vän kvistsaxen från Lit igår så efter avklädningen styckade jag ner gran(n)en i mindre bitar och stoppade ner han i en papperskasse. Det blir mycket lättare att göra mig av med han på det sättet utan att lämna en massa spår efter mig i lägenheten och trapphuset. Jag tänkte försöka bli av med han snarast möjligt, antingen genom att trycka ner han i komposttunnan eller kanske ännu bättre vore om jag tog hem han till Lit och bränner upp han. Det tog en stund att städa upp efter hela proceduren då resterna låg utspridda över hela golvet. Men nu är här fint och rent och inte ett spår syns efter gran(n)ens avlivning.
I morgon tänker jag ta igen allt som jag sköt upp idag. Möta Johan på stan, lämna tillbaka byxor och äta lunch. Hitta mig ett par nya byxor och sen hem. Förbereda mig inför jobbcoachen och kvällens träff med hjälten. Tur att gran(n)en är borta så den slipper ge mig mera ångest.
xx
Brun utan sol?
Jag orkar inte göra något vettigt en lördagskväll när jag drömmer mig igenom nätterna utan att falla in i någon djupsömn. Det är mycket frustrerande i längden. Nu efter några veckor i drömstadiet börjar tröttheten ta ut sin rätt. I morse rullade jag ur sängen, kröp upp i soffan men insåg att jag inte kunde lägga mig där om jag skulle ta mig iväg till stan för att träffa Stina. Orimligt trött hade jag ändå en väldigt mysig dag med henne. I kväll har jag utnyttjat tiden på bästa möjliga sätt genom att titta på expedition robinsson. Men jag tror det var sista avsnittet för min del. För varje gång jag ser detta program känner jag mig blekare och blekare i jämförelse med deltagarna. Medans de går omkring chokladbruna med sand i håret ligger jag blek och vintertrött i mitt underställ och fryser. Ska det kallas rättvisa det?
xx
Vägen till framgång.
I morgon tänker jag gå iväg till biblioteket för att ta det första steget i att utveckla min skrivande sida. Tänker att det kan finnas en del litteratur och tidsskrifter där som kan var till min hjälp. Steg två är att anmäla mig till en reseskrivarkurs i Sthlm. Den ska bli otroligt spännande att gå. Steg tre är när jag sitter i eftermiddagssolen på ett litet trottoarcafé på andra sidan jorden, smuttandes på något svalkande samtidigt som jag skriver på mitt repotage till någon resetidning. Jag börjar gå i morgon.
xx
Konsten att umgås med sig själv.
Just för tillfället försöker jag lära mig att umgås med mig själv, något jag aldrig tänkt på hur man gör innan men som blir väldigt tydligt då jag inte jobbar så mycket. Jag har nu all tid i världen att fylla med precis vad jag vill. Låter det inte underbart? Det tycker jag att det gör om jag inte visste hur svårt jag har att ta mig för med saker. Jag försöker få rutin på dagarna men jag har inte tillräckligt med saker att göra för att få de att gå. Det är väldigt frustrerande och det är då rastlösheten gör sig påmind. Hur gör man? Det är en konst detta med att kunna ha det trivsamt med sig själv utan att bli uttråkad. Man ska se sig själv som sin bästa vän säger dom, och behandla sig själv därefter. Jag jobbar på det.
Jag tar gärna emot alla möjliga förslag på aktiviteter att fylla livets glada dagar med. Och även tips på hur man peppar sig själv till att tycka det är roligt istället för gruvsamt att ta sig för med saker.
xx
Händiga karlar, och en sockerkaka.
Styrman Kareld hade bakat sockerkaka. En alldeles förträffligt god sådan dessutom. Så även om karlar inte är så mycket att ha när det kommer till man-och-kvinna-biten så är de alldeles underbara att ha resten av livets stunder. Särskilt händiga sådana. Till helgen blir det förhoppningsvis en ny sammankomst med alla. Vi måste ju inviga hatthyllan tyckte någon. Jag tycker att vi sliter på någon annans lägenhet denna gång. Mina kära vänner har satt sina spår här under julen. Men trots det är jag lyckligt lottad som har er alla. Besitos!
